När jag var 16 år fick jag en klasskompis, Maja. Hon hade en wayfarer – en öppen jolle med centerbord – där det fick plats tält, sovsäckar, stormkök och lite annat i förpiken. Med den seglade vi runt i Stockholms innerskärgård flera veckor några somrar på 70-talet. Maja lärde mig navigera, burka (hänga utanför relingen när det lutar), dreja bi, lägga till utan motor (vi hade bara åror) och allt annat som hörde seglingen till.
Några år senare träffade jag en kille som hade en blekingeeka utanför Trosa. I denna skönhet seglade vi till Västervik och tillbaka. Det tog tio dagar om jag minns rätt. När bleken kom och skymningen föll tände vi stormlyktan och rodde. Bomullsseglen fick vi hänga upp på tork varje kväll utanför tältet.
Sent 70-tal köpte min mamma (som aldrig hade seglat tidigare) en Misil 2 – som en IF-båt fast snyggare. Den lånade jag ibland med kompisar eller så seglade hon och jag runt bland kobbarna utanför Fiversätra ö, i Stockholms skärgård, där hon hade sommarställe.
Bortsett från några turer med kompisar i lånade båtar blev det ett långt uppehåll i seglandet tills mina döttrar var elva och tretton år. Då lyckades jag övertala min man att det var dags att prova om det här med segling ändå inte var något för vår familj. Under en vecka 2009 hyrde vi en Maxi-77:a. Det gick ganska bra, bortsett från att barnen var komplett ointresserade av att segla – de låg mest i ruffen och läste serietidningar.
Veckan blev lyckad tack vare finfint seglarväder och låga ambitioner. Sommaren därpå styrde vi kosan norrut med samma båt, länsade över fjärdarna till Möja och Husarö. Härligt!
För ett år sedan var det dags för nästa hyrbåt: en compromiss med motorfel. Det slutade med bogsering till hemmahamnen. Men skam den som ger sig: 2020 hade vi en ljuvlig seglingsvecka i norra skärgården med hyrd Albin Scampi som resulterade i ett familjebeslut att köpa en egen båt. Och nu var även döttrarna på!
En veckolång skepparkurs runt Kanarieöarna i januari samma år blev också en injektion för att våga ta steget (jag kan nu lägga till fartygsbefäl klass 8 i mitt cv!) Sagt och gjort, i september 2020 köpte vi Indra, en 8,5 meters havskryssare. Nu längtar vi bara efter att vintern ska ta slut så att vi kan segla henne till vår båtplats på norra Ornö! Fortsättning följer!